“Syndaflodens år” – Margaret Atwood

89649_13020259_o_1

Syndaflodens år är en roman som utspelar sig i en dystopisk framtid som kanske inte är så långt borta. Det är mörkt och kämpigt i den tid Atwood målar upp och det är ingen lättsam stämning. Men det är så bra! Atwood är kanske mest känd för boken Tjänarinnans berättelse, och även denna roman spinner vidare på hennes utforskning av människans villkor.

 

Bokfakta
Titel: Year of the flood (Syndaflodens år)
Författare: Margaret Atwood (översättare: Birgitta Gahrton)
Utgivningsår:2009 (2010)
Förlag: McClelland & Stewart (Norstedts)

Syndafloden år är den nästan fristående uppföljaren till romanen Oryx och Crake. I den fick vi följa Snowman från ungdomen och fram till den samtida katastrofen. Denna bok utspelar sig under samma tid, men vi får istället följa kvinnorna Toby och Ren. När boken börjar förstår man snart att man befinner sig i en postapokalyptisk värld. Toby, en kvinna i medelåldern och Ren, en ung kvinna i tjugoårsåldern,  befinner sig på olika platser men delar ett förflutet. Genom bokens kapitel målas deras gemensamma men samtidigt vitt skilda historia upp. När man kommer till slutet har alla pusselbitar fallit på plats och man förstår helheten och hur den hänger samman med det som utspelade sig i Oryx och Crake. Tillsammans ger de båda romanerna en vidare bild över det samhälle Atwoods karaktärer lever i.

Atwood bygger här upp en hård värld där den starke livnär sig på den svage. Människorna har delats in i olika klasser och har vitt skilda möjligheter till framgång. Man har förstört naturen, mördat nästan alla bin och utrotat de flesta djur. Läkemedelsföretagen skapar nya sjukdomar som botas med deras egna dyra mediciner och företagen styr världen. Den som är med dem går det bra för. Men för dem som sett bakom slöjan och förstår den korruption som döljer sig där är världen en osäker plats.

Men det finns de som gör motstånd. De som vägrar äta kött och som odlar sina egna grönsaker. De försöker skapa något annat. Något bättre. Men kan de lyckas? Och vad kommer ske när den torra syndafloden, som deras ledare påstår är på väg, slår över dem?

Som alltid när det gäller Atwood är det välskrivet och lättläst. Som i många andra av hennes böcker slängs man direkt in i händelserna och får längs med vägen avkoda och pussla ihop nutid med dåtid. I denna roman använder hon sig av två väldigt distinkta  röster. Toby skrivs i tredjeperson vilket ger bredd till berättelsen. Ren skrivs i jagform vilket istället bidrar med djup. Tillsammans skapar de olika perspektiven en spännande helhet på ett ganska originellt sätt. Jag gillar också att det är två kvinnliga huvudkaraktärer man följer i boken. Det är oftast manliga protagonister i denna typ av litteratur så Atwood bidrar här med ett nytt perspektiv.

Den dystopiska framtid Atwood målar speglar faror som faktiskt inte är så otroliga eller som ligger speciellt långt bort i framtiden. Vi har ett reellt klimathot att förhålla oss till. Många djurarter riskerar att utrotas, både på grund av klimatet och andra anledningar. Många är naiva och godtrogna och tror att man kan  lita på företagen. För visst skulle man inte sälja utrotningshotade djur på Ica? Atwood berör många viktiga frågor som vi behöver ta ställning till om vi inte vill ha en värld som liknar hennes.

Om du, liksom jag, gillar dystopiska och annorlunda berättelser kan jag rekommendera dig denna  bok.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s