“Främlingen på Wildfell Hall” av Anne Brontë 

Jag valde denna som hylltömningsutmaning för Januari, det är ju en klassiker. Den är skriven av den kanske mindre kända systen Brontë, lillasyster Anne. Precis som originalet är den publicerad under pseudonymen Acton Bell. Denna bok var för mig en positiv överraskning. Det är en gripande berättelse om kärlek, frestelser, svek och missbruk. Denna bok är ett måste för den som gillar Jane Eyre, Svindlande höjder, eller Stolthet och fördom.

bok-239

När boken börjar får vi följa mr. Gilbert Markham, ägare till ett litet lantgods där han lever med sin mot, bror och syster, i en liten by i England. Gilbert är en trevlig ung man. Han försöker göra sin mor till viljes, går till kyrkan varje söndag och arbetar tillsammans med sina män när det så krävs. Han för helt enkelt ett lugnt liv på landet där han han största brist är att han uppvaktar prästens dotter mot sin moders vilja. Så en dag börjar ryktet gå i den lilla byn att någon flyttat in i det gamla Wildfell Hall. En främling  har anlett. Hon säger sig heta Helen Graham och bor ensam med sin lille son. Snart börjar det tissla och tasslas om vem hon är och varför hon bor här ensam. Trots en lite dålig start blir Gilbert och Helen snart vänner och slutligen förälskar de dig. Men kärleken är omöjlig att leva ut menar Helen och en hemlighet måste komma i dagen. Vem är egentlig en Helen? Vad hände egentlig en med hennes make? Och kan kärleken slutligen segra?

Det här är en av de bästa klassiker jag läst. Helt i stil med de titlar jag nämnde ovan. Anne förtjänar att vara lika omtalad som sina systrar vars verk har filmatiserats flera gånger och därmed kanske är mer tillgängliga för allmänheten.Jag tycker att Annes verk är sobert och skarpt likt Charlottes Jane Eyere, med en lika drabbande kärlekshistoria som Emilys Svindlande höjder (om än inte lika dramatisk), med tydliga karaktärer och en historia som helt särskiljer hennes verk från sina systrars berättelser.

Anne har ett säreget språk som är väldigt beskrivande, ibland omständligt, men alltid porlande och lättläst. Det är en väldigt bra översättning där jag upplever en fin trohet till originalet, även om jag inte läst den på engelska. Annes berättande är tydligt, samtidigt som det är detaljrikt, dramatiskt utan att vara svulstigt och alla karaktärer känns äkta och mänskliga. Jag tycker att hon i sitt porträtt av mr. Huntington tydligt målar hans karaktärsdrag utan pardon. Det är nästa så att man inte kan förstå hur Helen inte kunde se vem han var. Anne lyckas därmed visa hur kärleken gör oss blinda och vad denna blindhet kan kosta.

Detta är en berättelse om kärlek, på flera olika sätt.
Det är berättelsen om en kärlek som förblindar och vilket pris det kan ha. Helen faller, trots din goda uppfostran, för fel man. Han är en egoistisk lycksökare som bara ser till egna nöjen och lustar. Helen förstår snart sitt misstag men tänker stoiskt stanna och älska sin make som sig bör. Men när hon får en son vars karaktär riskerar att drabbas av faderns utsvävningar och dåliga föredömen hamnar situationen i ett nytt ljus.
På så vis är det även en berättelse om kärleken till ens barn och vad man är beredd att offra för den.
Det är också en berättelse om olycklig/förbjuden kärlek. Det är ju själva ramberättelsen, kärleken  som börjar spira mellan Helen och mr. Markham och som Helen är förbjuden att följa.

Boken är uppdelad i två berättelser skulle man kunna säga. I den första, själva ramberättelsen, är mr. Markham huvudperson och där träffar han den mystiska Helen Graham. En bit in byter vi dock fokus och Helen blir huvudperson och man får följa vad som skett och föranlett att hon hamnade på Wildfell Hall.  Jag tycker att det är intressant att Anne har valt att ha en manlig huvudkaraktär i ramberättelsen. Man kan ju undra om det har något med det dåtida samhällsklimatet och den rådande kvinnosynen att göra. Har Anne kanske valt berättandeformat utifrån möjligheten att få boken publicerad i det patriarkala viktorianska England? Eller för att kanske passa pseudonymen, Acton Bell, bättre, d.v.s. att en man skriver om en man? Oavsett anledning är det ett intressant berättargrepp i och med att det manliga och det kvinnliga är väldigt särskilt under den tid som händelserna i boken utspelar sig. Det ger därmed två distinkt skilda röster som ändå blandas fint med varandra.

Boken är inte öppet politisk på så vis att Anne försöker skapa debatt om kvinnans plats och roll i samhället. Likväl porträtterar hon en kvinna som tar till drastiska steg för att skydda sitt barn och sig själv från en missbrukande make som inte tar något eget ansvar för situationen. Som till och med skyller sina plågor på henne, fastän det är han som felar. På så vis tar hon upp frågan om skilsmässa och när det är möjligt eller inte möjligt. Hon hanterar även frågan om kvinnans möjlighet att försörja sig själv. Ett problem Helen ställs inför och måste finna en lösning på i en tid där kvinnor inte är myndiga och inte arbetar, i alla fall inte när man är medelklass.

Boken är även en berättelse om missbruk. Jag tycker att Anne tecknar en mycket trovärdig bild av missbruk och hur det påverkar  äktenskapet. Det är drabbande att läsa om hur Helen försöker och tror att hon ska kunna påverka mr. Huntingdon till det bättre. Hur hon hoppas på att hans kärlek till henne ska förändra honom. Att hon inte kan se att han inte älskar henne så som hon älskar honom. Att det inte finns något osjälviskt i hans kärlek. Och tragedin när hon inser detta och måste anpassa sig till ett liv som blivit allt annat än hon tänkt sig.

Jag upplever att Anne har en unik röst och att hon skapat en stark och originell berättelse med en smart och driven hjältinna. Jag tycker Anne ger oss en insyn i hur livet faktiskt kunde vara i en tid där kvinnan inte var helt fri att välja hur hennes liv skulle se ut. Och i en tid där man inte skilde sig utan äktenskapet var för livet. På så vis blir berättelsen mer drabbande och makens egoism mer agiterande. Sen kanske Helen ibland blir lite för helgonlik, men samtidigt upplever jag att Anne hela tiden är trogen sina karaktärer och deras personligheter. Jag tycker helt enkelt att detta är riktigt bra och kan bara uppmana dig: LÄS!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s