“Desperation” – Stephen King 

Desperation är en skräckroman av Stephen King a.k.a. skräckens mästare. King är känd för böcker som Det, Den gröna milen och Under kupolen.

200px-desperationbook

Bokfakta
Titel: Desperation (Desperation)
Författare: Stephen King
Utgivningsår: 1998 (1996)
Översättare: John-Henri Holmberg
Förlag: Bra böcker förlag (Viking Adult)

Peter och Mary Jackson har varit på besök på västkusten och är nu på väg hem till New York via Highway 50. Mitt ute i Nevadas öken blir de plötsligt omkörda av en polisbil. Polisbilen stannar plötsligt framför dem och signalerar åt dem att stanna, men någonting känns väldigt fel. Polisen tvingar med dem till staden Desperation där någonting hemsk verkar ha skett. I fängelset får vi även lära känna familjen Carver, veterinären Tom Billingsly och författaren John Edward Marinville. Gud har skickat dem hit  och Gud är grym, för vad är det egentligen som sker i Desperation? Och vem kommer överleva?

Desperation är en klassisk skräckberättelse. Något konstigt sker på en avlägsen plats och det är upp till huvudpersonerna att lista ut vad det är och sätta stopp för det. Ett klassiskt upplägg med de goda mot det onda. King bygger redan från första sidan upp en obehaglig stämning som håller i sig under stora delar av boken. Jag påminns om varför jag så sällan läser skräck.  För när det är bra måste man gå omkring med den här obehagliga känslan i flera dagar, till boken är slut, och det är ganska jobbigt. 😉

Boken är ganska spännande, lagom läskig men lite för lång. Av och till tappar man tempoi läsningen. Samtidigt upplever jag att allting som är med fyller ett syfte och en funktion i berättelsen. En anledning till att man tappar lite tempo är att man får följa så många karaktärer. Att skapa deras bakgrunder och måla upp deras karaktärsdrag tar ganska mycket plats. Spänningen hade kanske gått att upprätthålla bättre om boken varit något kortare och man fått följa något färre personer.

Med det sagt upplever jag ändå att King även här skapat intressanta och sympatiska karaktärer. Jag tycker han bygger upp dem lagom för den typ av berättelse detta är. Man kan förstå dem och deras motivation, samtidigt som det kanske inte är en djupdykning i någon karaktär. Jag tycker de känns tillräckligt mänskliga och individuella för att vilja följa. Det som slog mig mest var att Karaktärerna är smarta, vilket är lite ovanligt i denna typ av skräck. Man brukar se det på film, hur ett ljud hörs och en karaktär går ut för att undersöka fastän att de vet att hotet finns just där, dit hen går.  Något som nästan alltid leder till ett förkortande av den uppskattade livslängden på personen. Men Kings karaktärer känns smarta. De vet att något är fel eller att de inte borde agera på ett visst sätt men gör det i alla fall – för att de måste. De är fast i en omöjlig och overklig situation och har inga andra rimliga val.

Som vanligt när det gäller King är det lättläst och flera gånger förvånas jag över hur många sidor jag hunnit läsa på kort tid. Jag tycker King är väldigt bra på att skapa olika stämningar. T.ex första scenen där man direkt förstår att något är fel. Det kryper i huden på en och man känner en obehaglig nervositet sprida sig från magen. Eller i beskrivningen av Brians föräldrars sorg. Jag kunde inte heller hjälpa att fälla en tår.

Dock tycker jag att översättningen inte är så välgjord. Jag hittar flera lustiga saker, t.ex. att Steves schweiziska armékniv har bjällror och visslor. Jag antar att det i originalet stått “bells and whistles” vilket ju har en helt annan innebörd. Ett annat exempel är att man översatt “yeast infection” till jästinfektion (svampinfektion) och “Curious George” till Nyfikna George (Nicke Nyfiken). Jag upplever att förlaget behandlat manuset lite hafsigt då det finns lite slarvfel. Det tycker jag är lite trist.

Sammantaget tycker jag det var en okej bok, men inte någon av Kings bästa. Det som främst gör det till intressant läsning är kopplingen till Det Mörka Tornet. Annars är det en medelmåttig skräckberättelse utan några större överraskningar. Det finns heller inte samma känsla kring karaktärerna som man får i t.ex. Det eller Varsel. King visar dock genom sin fenomenala förmåga att bygga upp stämningar att han alltjämt är skräckens mästare. Bitvis är även denna bok riktigt obehagligt och spännande. Men det finns absolut bättre böcker att läsa av King.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s