“Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek” – Lena Andersson

Egenmäktigt förfarande är en roman av författaren, journalisten och kulturskribenten Lena Anderssons. Andersson är känd för romaner som Var det bra så? och  Duck City. För Egenmäktigt förfarande tilldelades hon Augustpriset 2013.

egenmaktigt-forfarande

Boken handlar om Ester Nilsson, essäist och poet. Ester lever i en stabil relation och är nöjd med livet. Så en dag blir hon ombedd att hålla en presentation om konstnären Hugo Rask. Hugo själv dyker upp för att lyssna och vänskap uppstår. Men Ester börjar snart känna att hon vill mer och låter passionen svepa iväg med henne och vända upp och med på hennes tillvaro.

Lena Andersson skriver med en originell röst. Hennes sätt att formulera sig är väldigt precist. Det är aldrig någon tvekan om vad Ester upplever eller känner, men formuleringarna är inte alltid de enklaste. I början fick jag fokusera lite extra på texten innan jag hittat hennes ton och takt, sen rinner det på. Det är en väldigt behaglig läsupplevelse.
Själva upplägget på berättelsen är inget ovanligt. Flicka möter pojke. Flicka blir kär, problem uppstår. Det intressanta ligger i djupdykningen i Esters upplevelse av den kärlek som drabbar henne. För det är precis vad som händer. Ester blir drabbad av kärlek.
Jag tycker att det är en berättelse som känns igen, oavsett om man varit Ester, Hugo eller del av vänninnekören. Det är en bok som väcker mycket tankar och funderingar om kärlek och relationer, om makt och ansvar.

Egenmäktigt förfarande är, som titeln avslöjar, en berättelse om kärlek. Om den typen av kärlek där bara den ena i relationen faktiskt vill skapa en riktig relation. Ester bygger snabbt upp en framtid med Hugo i sitt sinne och föreställer sig en djup relation mellan dem utan att de pratat om någon relation där de kan ha anspråk på varandra. Hugo däremot arbetar hårt för att undvika det mesta, t.ex. ansvar för sina handlingar, genom att hänvisa till att inget sagts. De har ju inte sagt att de ska höras, alltså har han inget ansvar att höra av sig. Och har han sagt det, så var det väl bara för att vara trevlig. Inte för att han tänkte ringa imorgon. Han vet mycket väl vad som händer dem emellan och att Ester är förälskad, men likt en tonårspojke undviker han sitt ansvar genom att låtsas att han inte ser, hör eller förstår det, för att det blir för allvarligt och ställer krav på att han skulle behöva ansvara för något.
På så vis är det också en berättelse om makt. Vem har makten egentligen? Kan kärlek gro och spira om makten är ojämt fördelad mellan de älskade? Ester sätter sig själv i beroendeställning till Hugo genom att älska honom förbehållslöst. Samtidigt avsäger Hugo sig all makt eftersom det inte finns någon relation att ha makt över, enligt honom.
Det är också en berättelse om Hopp. Att tro på kärlek och hoppas på att få den besvarad, ibland mot alla odds. Och vad som slutligen krävs för att kunna släcka hoppets skälvande låga.

Andersson har i denna bok skapat två tydliga huvudkaraktärer. Men i och med att händelserna berättas ut Esters perspektiv, fast i tredjepersonsformat skapas mer distans till Hugo.
Jag upplever Hugo som en feg man. Han vågar inte stå för sin situation inför Ester.  Han bygger upp en bild av att vara världslig och kunnig om litteratur, konst och livet. Men egentligen vågar han inget och vet därför inte så mycket. Man kan inte veta smärta om man aldrig älskar, och man kan inte älska utan att lämna ut sig. Och Hugo lämnar aldrig ut sig. Han verkar även vara den typ av människa som inte har så mycket egna idéer utan lyssnar på vad andra säger och tycker och bara hänger med. Jag tycker det blir tydligt i t.ex. hans politisja åsikter om Serbien. Bakom den världsvana konstnären finns en tonårspojke som inte vågar slå sig fri och tro på sig själv. Ett svagt ego som behöver strykas medhårs och aldrig ifrågasättas för då flyr det eftersom det inte vet hur man hanterar kritik.
Ester tycker jag beter sig som en tonåring som spelar kärlekens spel. Hon vågar aldrig konfrontera Hugo för att få svar vilket tyder på avsaknad av självrespekt i detta hänseende. Hon gör sig själv så liten i relation till honom och lägger all makt hos honom. Istället för att fråga och riskera ett svar hon inte vill ha försöker hon ignorera problemen tills det inte längre går. Ester är även en drömmare som skapar bilder om framtiden utan att förankra dem i verkligheten. Hon hoppas på kärlek och tillskriver Hugos handlingar meningar utan att någonsin prata med honom om det. Det är också denna avsaknad på kommunikation som gör situationen så verklig. För när det kommer till hjärtats bekymmer och våra ömtåliga relationer är det svårt att tala öppet och ärligt ibland.

Det jag dock saknar i denna bok är närheten till karaktärerna. Även fast vi följer händelserna ur Esters perspektiv finns det hela tiden en distans. Istället för att känna mig som Ester och uppleva hennes känslor direkt från henne tycker jag att det känns som att jag är en del av vänninnekören, inte en del av Ester. Lena Andersson skriver Ester på ett sätt som skapar lite distans till vad som händer. Man blir en observatör som ser utifrån, inte inifrån.

Jag tyckte boken var bra. Det är en modern kärleksroman som erbjuder ypperlig verklighetsflykt för stunden. Dock tycker jag mig ha hört historien förut även om slutet kanske är lite annorlunda från mallen. Jag gillar Anderssons språk som känns fräscht och originellt. Dock upplever jag en distans till allt som ständigt gör mig till observatör och inte deltagare.
Jag tror den kan uppskattas av en bred läsekrets för det är ett medmänskligt tema som de flesta av oss har upplevt på olika sätt. Jag tror alla har mött en Ester och en Hugo på något vis i  sitt liv. Överlag är detta bra, men inte fantastiskt. Kanske hade jag för höga förväntningar i och med att boken blivit så omtalad.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s