“Calamity” av Brandon Sanderson

51kejkejtcl

VARNING! VARNING! VARNING!

DENNA RECENSION INNEHÅLLER SPOILERS PÅ TIDIGARE DELAR AV SERIEN!

Detta är den sista delen i serien The Reckoners av Brandon Sanderson.Nu kommer äntligen den spännande upplösningen.

Ledaren för The Reckoners, Prof, blev ju lurad att använda sina krafter och blev övermannad av mörkret och förvandlades till en Epic. David, och de som finns kvar av de två Reckoners-cellerna, följer honom till Atlanta, eller Ildithia som staden numera heter. Ambitionen är att försöka rädda Prof från sig själv och på något sätt döda Calamity.
Kan de klara av att vända Prof igen? Eller måste de döda honom för att rädda befolkningen i Ildithia? Och hur ska de kunna få tag på Calamity och ge honom hans rättmätiga straff?

Som jag skrivit i tidigare recensioner om böckerna i denna serie så är behållningen, i alla fall för mig, Sanderson världsbygge. Efter tre delar känner jag fortfarande inte att jag känner karaktärerna på djupet, inte ens David faktiskt. Eftersom Sanderson valt att skriva i jag-form faller det sig naturligt så att vi inte kan få några djupa beskrivningar av de andra karaktärerna. Vi kan bara förstå dem så bra som David kan. Och på så vis är det kanske inte heller lustigt att vi inte får någon djup förståelse av de andra, eftersom han är en tonåring och de är ju ganska egocentriska. Så också David, på så vis att han kanske inte tänker så jättemycket på vad som motiverar de andra, om det inte påverkar honom.

Trots denna brist tycker jag ändå att storyn fungerar väldigt bra. Som jag skrivit tidigare är det denna värld som Sanderson skapat som får mig att vilja läsa vidare. Vad är det som har hänt egentligen? Varför är det bara vissa som blir Epics? Och varför blir de elaka? Dessa, och fler liknande frågor, är vad som får mig nyfiket vända blad.
Sen ska man inte ta ifrån Sanderson att han är en duktig författare. Det är välskrivet och det finns ständigt en framåtrörelse i berättandet. Man vill veta vad som ska hända och man sugs in i berättelsen och glömmer världen för en stund.

Mitt samlade omdöme om serien är överlag positivt. Berättelsen rör sig i det traditionella superhjältetraditionen, men trots det lyckas han flera gånger under serien överraska mig. Sanderson visar att det fortfarande finns nya och spännande berättelser att berätta inom denna tradition. Så allt som allt är det en läsvärd serie, men som vuxen läsare ska man kanske inte förvänta sig en världsomvälvande upplevelse. Det är lättläst och underhållande, men bitvis stereotypt. Slutet är lite moraliserande, men det kanske man också kan förvänta sig då man under seriens gång får lite moraliserande genom Davids tankar om vad som händer, vilka som är onda och goda, handlar rätt och fel och så vidare. Att han överhuvudtaget tänker i dessa dikotoma termer gör det lite moraliserande.

För den som gillar superhjältar och ungdomslitteratur så tror jag detta kan vara en fullpoängare. För andra skulle jag kanske hellre rekommendera att läsa Mistborn-serien om man vill läsa något av Brandon Sanderson. Jag tycker fortfarande att han är en bra författare, men detta är tyvärr inte lika bra.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s