“Låt de gamla drömmarna dö” av John Ajvide Lindqvist

9789170375910-320x414

Detta blev min hylltömningsutmaning för november. Jag var från början inte helt nöjd med det. Dels för att jag inte är jätteförtjust i novellsamlingar, dels för att detta dessutom är en samling som förutom noveller även innehåller andra texter skrivna av Ajvide för olika sammanhang. Men, spoilervarning, det visade sig vara bättre än jag trott.

Boken inleds med ett ganska långt förord från författaren. Förord är vanligen inget man kanske kommenterar i en recension, men jag tycker att det förtjänar att omnämnas. Jag tyckte det var bra att Ajvide tagit sig tiden att berätta lite om varför denna bok tillkommit och varifrån de olika texterna härstammar. Dels tycker jag det är roligt att få veta lite om bakgrunden till t.ex. en novell, dels tycker jag att det kan skapa en större förståelse för verket. I denna samling var det kanske även nödvändigt eftersom det inte bara är noveller som presenteras. De övriga texterna kräver nästan en kontext för att man ska få bra behållning av dem.

Samlingen börjar sedan med Ajvides sommarprat i P1 från 2006. Det var en intressant text som handlade mycket om varför han skriver det han skriver, vilket leder till att man även får veta mer om vem han är och vart han kommer ifrån. Säkert inte många nyheter här om man är inbitet Ajvide fan, men jag tyckte det var intressant.

Därefter kommer novellerna. Några av dem är lite läskiga, som “Tindalos”, “Fulet” och “Ansiktsburk av Erik Petterson”. Det gemensamma med dessa noveller, för mig, är att Ajvide i dem lyckas skapa den där olustkänslan. Det kryper lite inom en och man skruvar lite på sig där man sitter och läser. Novellen “Tjejen” gillar jag för den är lite överraskande och för slutet. Som vanligt skriver Ajvide med sitt enkla och effektfulla språk. Det är lättläst och jag flera gånger förbluffas jag över hur mycket jag hunnit läsa och än mer av vart tiden tagit vägen.
Jag tycker Ajvide gör sig bäst i de lite längre formaten där det finns lite utrymme att utveckla karaktärerna. Jag tycker han är riktigt duktig på att skapa trovärdiga karaktärer man sympatiserar med och som man känner något för. Jag gillar också att Ajvides världar beskrivs ur såväl kvinnliga som manliga huvudpersoner och att de alltid känns lika trovärdiga oavsett kön. Ajvide har förmågan att fånga det vardagliga och sen vrida allting lite ur led. I den dissonansen uppstår det där obehaget, nervositeten längst ner i magen, som får ens puls att slå lite fortare och när det är som bäst vill man sätta händerna framför ansiktet, precis som när man ser en skräckfilm, för att slippa se men ändå inte kunna slita bort blicken. Precis så känns det när jag läser om Vera i “Tindalos” när hon för första gången hör det där ljudet.
Men jag gillar inte allting i samlingen. Några av novellerna faller lite platt, som “Garnet” och “Män med ögon som blåbär och mjölk”. Novellen “Känner du Schmerz” hade för mig ett format jag inte uppskattade. Jag upplevde det mest jobbigt och svårt att få fatt i den röda tråden istället för ett intressant berättargrepp. Dessvärre tyckte jag inte heller att titelnovellen “Låt de gamla drömmarna dö” var särskilt stark heller. Den uppfyller väl sin funktion, utifrån vad Ajvide berättar att han ville med novellen, men jag tycker mest att den känns som en redogörelse för ett händelseförlopp än en riktigt berättelse. Här lyckas han inte riktigt fånga tag i mig. Jag hade nog förväntat mig något annat än det jag fick.

Förutom novellerna finns här även lite andra texter. Till exempel finner man en bokrecension, ett tacktal och en reseskildring. Texterna är av olika slag men med ganska god kvalité. Det är roligt att få upptäcka att Ajvide kan skriva mer än bara skönlitterärt och med glimten i ögat.

Sist i boken finner man manusmaterial till tv-serien “Reuter och Skoog”. Ajvide var en av manusförfattarna och här har han samlat material som refuserades. Jag tycker flera av sketcherna är roliga och välskrivna. Dock blir det i slutet lite tjatigt då det känns som att samma tema upprepas några gånger.

Sammantaget tycker jag att detta är en bra textsamling. Det är roligt att få ta del av andra delar av Ajvides arbete. Mest behållning får jag av novellerna, men jag gillade också det mesta av manusmaterialet. Jag tycker, som sagt, att de lite länge novellerna är de bästa. Mina favoriter i denna är “Tindalos” och “Ansiktsburk av Erik Petterson”. Dessa, tillsammans med novellen “Fulet”, får mig att minnas varför jag läser Ajvide.
För lite över ett år sedan läste jag “Himmelstrand” och får erkänna att jag inte riktigt gillade den. Men denna novellsamling påminde mig om hur bra Ajvide är när han är bra. Hans förmåga att skapa driv i berättelsen och skriva karaktärer man vill följa är svårslagen när han lyckas.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s